Igår kväll åkte jag genom ett regnigt Stockholm till ett höghusområde strax utanför. Det var mörkt och disigt på grund av kväll, höst och regn. Jag var på väg för att hämta ett skrivbord som jag hade hittat på Blocket. När vi skulle bära ner bordet, jag och säljaren, så bestämde vi oss för att ta hissen, trots bara en trappa ner till markplan. En hiss denna säljare förstås hade sett många gånger förut. Men alltså jag… Sååå tacksam för att vi valde hissen. Haha, och då menar jag inte för att det var särskilt tungt. Utan jag höll på att smälla av när jag klev in. Som en annan värld. Han, säljaren alltså, måste av min reaktion att döma trott att jag var bra knasig. Vilket jag nog på sätt och vis är…

Inne i hissen var det som en tapet av färgglada barnteckningar från golv till tak. Över dem satt en glasskiva vilket gav en bestående och exklusiv känsla. Wow säger jag bara. Som värsta lyckohissen. Det var väl inget fel med huset i sig men det var verkligen ett högst ordinärt och inget speciellt trapphus. Kontrasten blev slående. Hade jag inte haft en säljare framför mig och ett bord i mitten, hade jag nog tryckt på knappen för en färd högst upp i huset. För att sedan väl där uppe vända och åka ner igen. Bara för att! I all sin enkelhet, passat på att njuta av lite vardagsmagi.

Helena