Förutom oss i familjen var min farfar en av de viktigaste personerna i min mammas liv. De hade ett speciellt band mellan sig, likt far och dotter.

Farfar arbetade sina sista år i livet som gårdskarl ute hos mamma (och oss) på risanläggningen Sjövillan. Något som förlängde hans liv enligt honom själv.

Farfar dog 2011 i sviterna av sin ålder och cancer. Mamma dog året därpå, som följd av sin psykiska ohälsa.

När jag var på begravning i fredags till en av mina barndomskompisars fina pappa, slogs jag återigen av livets ändlighet. Ingen vet hur lång tid vi får.

I fredagens sorg fick vi med oss ett viktigt budskap. Det var min barndomskompis bror. Han berättade för oss gäster att det var några saker som hade hjälpt honom genom sin fars långa sjukdomstid. Där en var; ”Pappa levde sitt liv fullt ut. Ända fram tills min pappa fick sin sjukdomsdom gjorde han allt han ville. Han höll inte tillbaka. Han sköt inget till framtiden.”

Så otroligt varmt, tänkvärt och inspirerande tycker jag ❤️.

Helena