Jag fastnade direkt när jag läste artikeln om Forslund och idén om att lägga psykisk hälsa på skolschemat. Inte för att det är radikalt. Utan för att det är så självklart att det nästan är provocerande att vi inte redan gör det.
Vi lär elever vad de ska prestera, men inte hur det känns när pressen blir för stor. Vi pratar om betyg, framtidsval och måluppfyllelse, men sällan om oro, ensamhet eller hur man är en medmänniska när någon annan mår dåligt. Att då inte ge dem verktyg för psykisk hälsa är som att lära någon simma utan att prata om vatten.
Det handlar inte om att göra skolan till en terapimottagning. Det handlar om att ge barn och unga språk för det som pågår på insidan – innan det blir ångest, skolfrånvaro eller tyst lidande. Om att normalisera samtal om mående, på samma sätt som vi pratar om fysisk hälsa. Att skapa en förståelse för att livet innehåller både ljus och mörker och ge dem resurser för att hantera livet.
Psykisk hälsa på schemat är inte ännu ett måste för en redan pressad skola. Det är ett verktyg. Ett sätt att göra vardagen lite mer begriplig, lite mer mänsklig.
Psykisk hälsa ska in i skolans schema, SvD
Psykisk hälsa på schemat, motion Riksdagen
Daina Lundberg för Always Mind (Psykosyntesterapeut NLP Coach)
