De senaste dagarna har varit intensiva med arbete för mig. Olika typer av uppdrag, på olika platser i landet. Först ut var en föreläsning med träningsinslag för ungdomar och vuxna i Hultsfred, därefter en dag med filminspelning av engelska kortfilmer i Norrköping. Dagen efter det var det en föreläsning för stort bolag i Hillerstorp och sist men inte minst en utbildning, Träningspass i psykisk hälsa, i Stockholm.
Många mil i bil mellan de olika uppdragen gav mig både fokuserade timmar av förberedelse inför och likaså timmar av reflektionstid efteråt.
Alla som har lyssnat på mig i något sammanhang vet att jag gillar att tänka, förstå och förklara min omvärld och kunskap i metaforer. Så även nu. När jag summerade ihop mitt arbete efter de senaste dagarna i kombination med frågeställningen, hur det kan ge mig så mycket energi trots ett ibland tungt ämne och hög arbetsbelastning? landade jag i att det meningsfulla övertrumfar de andra parametrarna!
Uppdaterad säkerhetsutrustning
Det jag faktiskt har möjlighet att ge och försöker att leverera efter bästa förmåga; Är att utrusta människorna jag möter med en lite mer uppdaterad säkerhetsutrustning. Jag varken kan eller vill påverka vare sig den bil de sitter i eller den livsväg de är ute och kör på. Dessa val gör vi bäst själva. Men det jag faktiskt kan erbjuda i mina möten är tillgången till en mer nutidsanpassad instruktionsbok till vårt uråldriga säkerhetssystem och därtill en extra krockkudde.
Varför blinkar lamporna rött? Kan jag programmera om dem? Hur kan färden bli mer smooth? Vilka av medtrafikanterna är mitt ansvar? Vad kan jag göra för att underlätta såväl deras som min egen resa?
I de bästa av världar kan mina medmänskliga möten hjälpa människorna fram på respektive livsväg mer säkert. Göra mer kloka bedömningar baserade på dagens moderna vägar och på så sätt balansera körningen på ett mer hållbart sätt genom utmaningarna.
När trafikkaos uppstår (vilket det gör från tid till annan för alla), har vi förhoppningsvis bättre förmåga att förstå såväl oss själva, våra medtrafikanter och situationen.
Skulle vi trots allt (för det händer!) vara med om en kollision, köra av vägen eller in i ett hinder, har vi vår extra krockkudde. Den som löser ut och kan dämpa smärtan en aning och hjälpa oss att inte falla allt för djupt eller bli fast under en allt för lång tid. Då tillgången till kunskapen om psykisk hälsa är en skyddsfaktor i sig, men bidrar även till ett ökat ork, ord och mod att antingen själv agera eller att be om medmänsklig eller professionell hjälp ❤️!
Med det säger jag, kör försiktigt men låt inte rädslorna styra dina vägval 😉, Helena
