Jag hamnar ofta i ett läge där livet springer fort. Ibland för fort… 💨 Men jag tror mig vara ganska duktig på att söka mig till ställen där jag bara kan vara ”här och nu”. Där jag mår bra! Inte i dåtid (där hamnar jag iof väldigt sällan) men inte heller i framtid (där är jag desto oftare eller iaf i flera rum samtidigt) 🔋🦸♀️!
Hästarna, träningen, tävlingen är en sådan ventil som funnits med mig genom livet. Ja, ni som känner mig eller lever bland hästar, vet. Magiskt! Men även den avsuttna fysiska träningen. Som alltid har varit lika med en hög frisättning av endorfiner och oxytocin för mig 🙌!
Men något jag även har upptäckt nu. Är tiden på scenen. Där blir jag liksom lugn. Som att hjärnan och kroppen är i synk. Att jag ser klart! Jag hittar alla de formuleringar jag tidigare sökt, att jag får möjligheten att förmedla till mina medmänniskor det jag finner meningsfullt. Att jag ger och samtidigt får energi. En balans. Som Björn Natthiko säger; meningen med livet är att finna sin gåva och ge bort den.
Jag är långt ifrån lika klok som Björn, och kanske är det för starkt att säga att jag har funnit min gåva. Men jag vet iaf att jag i min livspassion ”att lämna den här jordens möjligheter till en god psykisk hälsa bättre än när jag kom hit 🌏” gör mig lugn, närvarande och inger en genuin känsla av att jag är precis där jag just nu ska vara ❤️!
Ja, det var min lördagsreflektion, vilken är din?
Helena
