I tidningen Dagens industri häromdagen (den 27e maj) publiceras en krönika med Anders Hansen. Om någon, mot förmodan, har missat hans namn så är han överläkare i psykiatri, författare, föreläsare och civilekonom. Och fantastisk på att beskriva psykisk hälsa så att gemene man förstår.

Statistiskt säkerställt är att 1200 människor tar sitt liv varje år. Betydligt fler där omständigheterna antingen är oklara alternativ dödsorsaken är en annan följd av psykisk ohälsa, likt droger, självsvält och alkoholism. Men ta siffran 1200 individer som dör i suicid och ställ den mot siffran 250 människor som dör i trafiken. Så ser man därefter på vilka ekonomiska insatser som görs i proaktivt syfte. Att minska antalet döda som följd av psykisk ohälsa kontra trafiken.

Anders Hansen visar på en beräkning som Örebro universitet har gjort där ett räddat liv i trafiken får kosta 40 miljoner kronor. Med andra ord om samhället bygger en planskild korsning eller en sträcka med viltstängsel som kan tänkas rädda 40 liv får den kosta 400 miljoner kronor. Samma beräkningsmodell finns inte när det gäller suicid. Inte ens i närheten!

Anders tror att en del av förklaringen för varför samma resurser inte läggs på att psykisk ohälsa med psykisk sjukdom och dess förfärliga konsekvenser, är på grund av en missuppfattning om att vi inte kan göra något. Vilket vi vet är ett felaktigt antagande. En deprimerad person har inte fullt tillgång till sin hjärna, men kan med rätt hjälp bli hjälpt. Anders menar att vi måste börja se på att hjärnans sjukdomar inte enbart är cancer, stroke och demens, utan även depression. Depression är en sjukdom som kan behandlas. En frisk hjärna vill inte dö.

Forskning visar också att höga broräcken, inglasade perronger och andra försvårade omständigheter för personer att ta sina liv gör skillnad. Kan vi bryta en kritisk tidspann kan vi förändra utfallet. Många av dem som räddats från att ta sitt liv både förebyggande och i stunden dör senare i livet av helt andra orsaker.

Tillbaka till Anders statistiksiffror igen. Suicid är idag den vanligaste dödsorsaken mellan 15-44 år. Ja, ni hörde rätt! Och även om vi kan båda skaka huvudena åt siffrorna och skrika oss blåa för att samhället ska satsa mer resurser, så får vi också göra det vi själva kan. För med en ökad kunskap, ork, ord och mod kan vi alla vara med och minska lidande och förändra statistiken. Vid måste lära oss att förmedla vårt egna mående och fånga upp vår omgivning. Tala, fråga, lyssna och respektera. Och ge inte upp! För så länge någon lever kan vi göra något!

Med kärlek, Helena

Till Anders Hansen krönika ”Dags att ta krafttag mot den dödliga sjukdomen”