Ni är många där ute som just nu kör Always Minds sommarutmaning. Jag älskar att följa er och era uppdrag. Vissa läggs upp på sociala medier, andra skickas i meddelanden eller berättas för mig när vi rings eller träffas. Min känsla inför er ALLA som faktiskt ”tränar i psykisk hälsa” är helt fantastisk! Ni gör mig så STOLT!

Eftersom jag själv brukar göra metaforen att jag är PT i psykisk hälsa så är det ju dels viktigt att jag lever som jag lär. Men dels att som tränare behöver man ju även göra de utmaningar som man ger sina elever. För trovärdighetens skull men också för att öka förståelsen för eventuella frågor och reflektioner. Det blir också en test om övningarna fungerar. Always Minds arbete baseras ju på teori och forskning men paketeras så att det faktiskt ska gå att använda sig av i praktiken. 

Så efter att ha gått i mål i sommarutmaningen häromdagen så kommer här de tankar och reflektioner som slagit mig längs vägen. Jag ger er dem som har stuckit ut lite extra för mig: 

• Finn en fjäril – Jag har hunnit finna en hel del fjärilar i sommar. Påfallande många faktiskt. Men det var en viss händelse som påverkade mig. Jag var ute och gick och samtalade samtidigt intensivt i telefonen. Stigen jag följde gick igenom en kohage och jag var egentligen mest inställd på att bara passera, komma ut genom staketet på andra sidan. Men vips kom det en fjäril framför mig som fångade min uppmärksamhet. Det som som fascinerade mig var att jag antagligen inte hade noterat den där ensamma fjärilen och dess besynnerliga flygbana över grästuvorna om inte ”Finn en fjäril” funnits med i min top of mind. 
• Ge en komplimang till dig själv – Något jag märkte att jag gör för sällan. Men också hitta något att säga till mig själv som jag verkligen menar och tror på. Det slog mig då att jag inte särskilt lättlurad 😉 Att säga något som är signifikant för mig och som jag genuint vill ge och ta cred för, var minst sagt nyttigt! 
• Ring till någon i en generation över dig:
  • Jag ringde min farmor, 94 år i år, som inte svarade. Trots ett antal försök. Det blev knuffen som fick mig att faktiskt ta mig fysiskt till henne. Att hon hade slutat svara i telefonen. Något som den sista tiden ändå varit det roligaste i hennes liv, att hennes barn och barnbarn ringer in, var ett tecken på att något var fel. Det visade sig också att hon hade tappat intresset för telefonen. För livet… Jag är så oerhört tacksam att jag faktiskt åkte dit. Att jag fick möjligheten att förgylla hennes liv en stund, och nog så mycket även mitt. Utmaningen ledde mig helt enkelt till valet att besöka, ett val som man inte ska ta för givet.
  • Jag har även fått vara personen i generationen över. När ett samtal kommer från ett 7-årigt kusinbarn från en segelbåt på Åland. Då fylls mitt hjärta av såväl glädje där och då som hopp inför framtiden. 

• Pussa en padda – Varför har du med den? har några frågat. Flera anledningar. Uppgiften involverar naturen, den har ett mått av förundran, paddan är relativt svår att hitta, jag gillar allitterationen och så är det ju ett lite kul inslag. Men också att jag förstod att den kunde bli en trolig ”sista-ruta”. En matchboll för de som eventuellt tävlar mot varandra i jakten på en full bricka. Jag fann min padda (eventuellt stor groda) efter en promenad en kväll i strilande sommarregn. Den liksom satt på en stenplatta utanför min grind och väntade. Så frågan är väl egentligen, hittade jag den eller fann den mig? 

Summa summarum, vill vi förbättra våra förutsättningar för en god psykisk hälsa så måste måste vi göra det vi har lärt oss i praktiken. Vi måste träna. Är det så att du bara har lyckats kryssa i några rutor i Always Minds sommarutmaning? Eller kanske rent av bara en? Så är det betydligt bättre än ingenting. Precis som att det var bättre att du sprang de där 3 kilometrarna i sommar, än milen som ändå aldrig blev av. 

Önskar er en fortsatt fin sommar och lycka till! Helena